NÄR KUNG VINTER TAR MAKten, finns det en LITEN GRUPP IDROTTSFOLK som håller extra koll på termometern och vindmätaren. Kanske knackar de också en extra gång på barometern för att se om frosten har bitit sig fast, så att de kan LASTA ISBÅTEN PÅ TRAILERN OCH SÄTTA KURS MOT DEN NÄRMASTE ISKLÄDDA SJÖN.
Isens Formel 1
Han drömmer om svart is. Om spegelblank is på en sjö. Och om bra vind. För Georg Juelsgaard är en hängiven DN-isbåtsseglare. Men som alla DN-isseglare efterhand har tvingats inse krävs det viljan att köra många hundra kilometer för att hitta en frusen sjö och kunna utöva sin passion. Klimatkrisen har gjort det till en sällsynt företeelse här i Danmark, där det kan gå år innan våra sjöar fryser till. Därför måste isbåten lastas på bilen, varefter han kör mot nordligare breddgrader i Sverige eller Finland.
Det varmare klimatet gör också sitt intrång på antalet danska isseglare. Tidigare fanns det kanske 200–300 aktiva medlemmar i DN-klubben, som var en specialklubb under Dansk Sejlunion. I dag är den nedlagd. Kanske inte så märkligt. Faktum är att det inte har arrangerats något danskt mästerskap sedan 2011. Men det betyder inte att Georg Juelsgaard har gett upp. Så sent som i februari i år deltog han i Europamästerskapen i Finland.
Även om han fick sitt adrenalinkick var resultaten inget att skriva hem om.
Splittrade sin båt
”Jag hann bara genomföra fem heat innan min båt träffade en vak och slets sönder. Lyckligtvis utan att jag skadade mig. Men resten av tiden var jag åskådare till tävlingen,” berättar Georg Juelsgaard, som till vardags arbetar med produktionsledning och är arbetsmiljöansvarig på en förpackningsfabrik i Horsens.
Georg Juelsgaard har tillbringat de senaste 16 åren med att söka det optimala adrenalinkicket på frusna sjöar. Han byggde sin första isbåt redan 2010. Den kom dock aldrig ut på isen. Han tvingades inse att den inte kunde mäta sig med en professionell isbåt byggd för racing på is. Det tog två år innan han accepterade att det krävdes en specialbyggd båt för att kunna segla på is.
Djupt frusna sjöar och hav har i århundraden fått fiskare att dra upp sina båtar på isen under vintern. Många minns kanske bilder från historieböckerna av stora roddbåtar som under ockupationens isvintrar transporterade passagerare över Stora Bält. Men det är en värld till skillnad från dagens isbåtar, som nästan inte väger någonting och kan nå topphastigheter på över 100 km/t.
”Det är kicken som gör issegling till något extraordinärt”, berättar Georg Juelsgaard och fortsätter: ”Så när det blir vinter och väderprognosen visar utsikter till frost, då sätter telefonkedjorna i gång. Då ringer vi runt mellan oss isbåtsseglare för att höra om det finns is på sjöarna. Det är ett mycket kort tidsfönster vi har om vi ska segla här hemma. Några få dagar kanske en vecka.”
Så när israpporterna börjar trilla in, ja, då släpper han det han har i händerna, packar bilen och ger sig av. Ofta går resan till Sverige, där han gärna kör de drygt 900 kilometerna till Stockholm för att hitta bra is. Men ibland kan de knappt 200 danska isseglarna ha turen att vintervädret biter sig fast även här hemma.
”För två år sedan hade vi några dagar då det fanns tillräckligt med is på Arresø i Nordsjälland. Som tur är har familjen vant sig vid att jag ger mig av så fort chansen bjuder sig. För man måste utnyttja vind och kyla när de finns.”
Det handlar om fart
För Georg Juelsgaard handlar det om hastigheterna ute på isen. Om accelerationen. Och inte minst om den kamratskap som uppstår när han möter likasinnade vid en frusen dansk sjö eller vid de internationella tävlingar som arrangeras runt om i Europa. Som Europamästerskapen i DN-klassen, vilket är isbåtarnas officiella beteckning.
Namnet går hela vägen tillbaka till 1936, då den amerikanska tidningen Detroit News, i skuggan av den stora depressionen, utlyste en tävling där man skulle designa en isbåt som kunde byggas hemma i verkstaden.
”Resultatet blev ett slankt skrov, en mast i trä och tre skridskor. Den optimala hastigheten som dessa båtar kunde uppnå var precis innan masten knäcktes. Med tiden ersattes därför trämasterna av kolfiber. De är betydligt mer flexibla. Dessutom är båtens skrov i dag klätt med glasfiber.”
En modern isbåt kostar lätt omkring 75 000 kronor. Men den stora utgiftsposten är skridskorna, som kostar isseglarna mellan 6 000 och 10 000 kronor per set.
När man dessutom har investerat i nödvändig säkerhetsutrustning är man redo att segla vid de tävlingar som hålls runt om i Europa och USA.
Det är på tävlingarna som det riktigt stora adrenalinkicket kommer.
”Alla båtar ställs upp på en lång linje. När starten går tar varje seglare tag i sin båt och springer i gång den. När man inte orkar hänga med längre eller får slut på luft gäller det att hoppa ombord och segla mot toppmärket, som ligger 1,8 kilometer från bottenmärket där man vänder. Varje heat består av tre varv på banan”, berättar Georg Juelsgaard.
Han hoppas att den kommande vintersäsongen även bjuder på frusna sjöar här hemma. Men annars är han redo att köra dit isen finns. I Sverige, Finland eller kanske Tyskland. För det finns nästan ingenting som kan hindra honom från att få sitt adrenalinkick ute på isen.