Från stridsdykare till designikon
Vi börjar rundvisningen med en historielektion. År 1860 öppnar Giovanni Panerai dörrarna till en klockbutik i Florens, som senare utvecklas till stadens första urmakarskola. Under de första åren handlar verksamheten främst om att reparera och serva klockor, men i slutet av århundradet vänder sig den italienska militären till företaget och ber om hjälp med mätinstrument till flottan, och denna utveckling förstärks under de följande årtiondena. År 1916 patenterar Panerai Radiomir – ett radiumbaserat självlysande ämne som gör det möjligt att läsa av urtavlor i mörker, något som ingen annan kan erbjuda vid den här tiden.
År 1935 efterfrågar flottan ett stort och robust armbandsur som kan följa med elitförbanden på operationer till havs. För detta ändamål vänder sig Panerai till Rolex, som redan 1926 hade utvecklat den vattentäta Oyster-boetten. Rolex förstorar modellen och monterar ett urverk från ett fickur (kaliber 618), varefter Panerai lägger till sin självlysande urtavla. Därmed är den första Radiomir-prototypen ett faktum.
År 1938 presenterar Panerai en vidareutvecklad Radiomir med det som i dag är märkets ikoniska sandwich-urtavla: två överlappande skivor med självlysande radium emellan, som lyser fram genom utskärningarna och bildar indexmarkeringarna.
Efter krigsslutet minskar samarbetet med flottan. År 1949 lanserar Panerai dock modellen Luminor med ett tritiumbaserat självlysande ämne som ersättning för radium, som man vid det laget har upptäckt är hälsoskadligt.
Årtionden av törnrosasömn – och återfödelse 1993
När flottans behov av klockor minskar under efterkrigstiden frågar Panerai om flottan kan ge tillstånd till att tillverka klockor för privatmarknaden. Tillståndet ges och en ny era för Panerai tar sin början. Med en ny ledning vid rodret genomför man den 10 september 1993 en spektakulär lansering ombord på jagaren Durand de la Penne, där modellerna Luminor 5218-201/A och Mare Nostrum 5218-301/A presenteras som de första Panerai-klockorna för allmänheten.
Över lunchen berättar Panerais CCO Jérôme Cavadini om starten på det moderna Panerai:
”När de första Panerai-boetterna dök upp i produktionen tittade alla på dem som om de vore UFO. De var enorma och helt annorlunda jämfört med tidens trend, då allt handlade om små och ultratunna klockor – så ärligt talat var det inte många som trodde att Panerai skulle bli en framgång.”
Det visar sig dock vara helt fel. Klockorna blir en sensation nästan över en natt, just för att de är stora, kompromisslösa och maskulina. Det uppmärksammar även Hollywoodstjärnan Sylvester Stallone när han spelar in actionfilmen Daylight i Italien samma år. Han promenerar in i butiken i Florens och köper en Panerai-klocka, som han sedan bär under stora delar av filmen. Ovärderlig marknadsföring!
En annan plats där Panerais återfödelse väcker uppmärksamhet är i ledningen hos Vendôme, lyxkoncernen som senare blir det vi i dag känner som Richemont Group. Där ser man potentialen och köper Panerai 1997 för 1 miljon dollar, vilket med facit i hand måste betraktas som något av ett fynd.
”Ärligt talat var det inte många som skulle ha satsat pengar på Panerai i början. Men det tog fart väldigt snabbt, med tvåsiffrig tillväxt år efter år. Det fanns uppenbarligen en publik för de här annorlunda klockorna – inte minst eftersom de hade en stark och sammanhängande historia. För oss handlar det fortfarande om att hitta balansen mellan italiensk design och schweizisk teknik – och den kombinationen fungerar verkligen bra,” förklarar Jérôme Cavadini.
”Panerai har alltid varit ett ingenjörsföretag. Design har aldrig bara handlat om estetik – den har alltid varit nära kopplad till funktion. Om du tittar på vår historia skapades varje detalj för att lösa ett problem.”
Jérôme Cavadini
FAKTA! Visste du att:
- ”Paneristi” är den officiella benämningen på ett Panerai-fan. Den självorganiserade och användardrivna gruppen består av omkring 30 000 klockentusiaster världen över, som träffas årligen för att nätverka och utbyta historier. I år äger träffen rum i Genève i oktober, och alla är välkomna.
- Filmstjärnan Sylvester Stallone var en av de första kändisarna som tog Panerai till sig under 1990-talet. Han var så förtjust i klockorna att han bland annat bär en i filmen Daylight från 1996.
- Andra kända personer med en passion för Panerai är Jason Statham, Arnold Schwarzenegger och danskarna James och Adam Price, som regelbundet kan ses laga mat med en Panerai runt handleden.
Från råmetall till lyx för 300 000 kronor
Tillsammans med Leana kliver jag in i Panerais stora produktionshall, där CNC-fräsarna arbetar dygnet runt med att skära ut bottenplattor och bryggor ur råa metallblock. Bottenplattan är den bit mässing som urverkets delar senare ska monteras på, så det är oerhört viktigt att varje skruvhål är utformat med mikrometerprecision. Det kan ta flera timmar att bearbeta en enda bottenplatta, och därefter ska den tvättas, slipas, poleras och eventuellt dekoreras innan den är redo för nästa steg. Det är alltså en lång resa från rå mässing och stål till den färdiga klockan.
Nästa del av produktionen påminner mer om ett traditionellt urmakeri, där en rad urmakare sitter och monterar de vanligtvis två till tre hundra komponenterna till färdiga urverk innan de förses med glas och boett.
Längre ner i byggnaden testar kvalitetskontrollen gång på gång vattentäthet, precision och stöttålighet. För när konsumenten i slutändan står med sin klocka för 100 000 eller 300 000 danska kronor får det inte finnas minsta sak att anmärka på, vare sig när det gäller finish, hållbarhet eller urverkets precision.
”Panerai har alltid varit ett ingenjörsföretag. Design har aldrig bara handlat om estetik – den har alltid varit nära kopplad till funktion. Om du tittar på vår historia skapades varje detalj för att lösa ett problem,” säger Jérôme Cavadini.
Ramarna för designutvecklingen hos Panerai är därför i själva verket ganska tydliga: fokus ligger på stora boetter, hög läsbarhet och ett funktionellt uttryck. Men inom dessa ramar finns det fortfarande utrymme för innovation.
”Det handlar om att hålla sig inom Panerais territorium och DNA – och samtidigt hela tiden förbättra det vi kan: vattentäthet, luminiscens, gångreserv och precision. Även när vi tillverkar en evighetskalender måste den vara lätt att läsa och använda.”
Nio år för en klocka
Även om formspråket är relativt fastlagt tar det ändå lång tid att utveckla nya funktioner och modeller.
”När du utvecklar ett urverk med omkring 600 komponenter kan du simulera mycket, men det finns alltid saker som du först förstår när du bygger det fysiskt. Den första prototypen är nästan aldrig den rätta. Därför kan det ta fyra till fem år att utveckla ett nytt urverk,” säger Jérôme Cavadini.
Och ibland ännu längre. Ett av de projekt som han minns allra tydligast är modellen eLux.
”Det var som en nio år lång graviditet. Vi började med en ganska vild idé: Kan man lysa upp en klocka under vatten utan batteri? Vid den tidpunkten fanns de mikro-LED vi behövde faktiskt inte ännu. Vi var regelbundet tvungna att försvara projektet eftersom många tvivlade på att det skulle fungera.”
Till slut fungerade det dock, och 2024 introducerade Panerai Submersible Elux Lab-ID PAM01800, där det mekaniska urverket innehåller sex fjäderhus, varav fyra uteslutande är avsedda för belysningssystemet. När man trycker på en knapp vid klockan åtta frigörs mekaniskt lagrad energi till en intern mikrogenerator, som omvandlar den till elektricitet och tänder 160 mikro-LED placerade i indexmarkeringarna, visarna och bezeln – helt utan batteri.
”Historien tar aldrig slut. Vi bygger hela tiden vidare på det vi redan har skapat. Det handlar inte bara om att sälja klockor. Det handlar om att utveckla tekniker som vi senare kan föra in i kollektionen. Det är lite som i Formel 1 – det som börjar där hamnar en dag i en vanlig bil,” avslutar Jérôme Cavadini.