Han har nog medverkat i fler filmer än man först tror. Det var hans roll i storfilmen The Devil Wears Prada (2006) som verkligen gjorde honom känd. Men redan som 25-åring gjorde han sin filmdebut och har hittills medverkat i 100 långfilmer. Därtill kommer teaterroller och en lång rad tv-serier. Och så har han en förkärlek för det italienska köket.
Smaken av perfektion
När The Devil Wears Prada 2 har premiär på bio den 1 maj i år återvänder en av modefilmens mest ikoniska karaktärer: den skarptungade, stilmedvetna och oemotståndligt torrt ironiska Nigel Kipling, spelad av Stanley Tucci, 65.
Det är 20 år sedan han stal scenerna i den första filmen med ett höjt ögonbryn, ett par perfekta punchlines och en elegans som överglänste till och med designkläderna. I dag är Tucci mer populär än någonsin – inte bara som skådespelare, utan som kulturellt fenomen, gastronomisk röst och internationell gentleman.
En uppväxt i konstens och matens famn
Stanley Tucci föddes 1960 i Peekskill, New York, och växte upp i en italiensk-amerikansk familj där bordet alltid var fyllt – både med mat och samtal. Hans far var bildlärare, modern sekreterare och senare skribent, och hemmet präglades av estetik, disciplin och en djup och kärleksfull relation till italiensk kultur.
Stanley Tuccis passion för gastronomi grundlades vid barndomens middagsbord. En passion som utvecklade hans kärlek till tydliga smaknyanser och inte minst hans förmåga att tala om mat med en nästan poetisk precision. Med hans egna ord:
“Mat är … kopplingen till allt. Till minnena, till familjen och till vilka vi är.”
Den medvetenheten skulle senare göra honom till en av världens mest älskade matförmedlare. Och resultera i inte mindre än två Emmy Awards för CNN-serien Stanley Tucci: Searching for Italy. En gastronomisk odyssé genom det italienska matlandskapet, där han leder tittarna genom ett otal delikatesser – från vedugnsbakat bröd på Sardinien till söta rödlökar i Kalabrien. Alla råvaror och rätter kan han beskriva med en precision och inlevelse som nästan får tittaren att uppleva smakerna som om man själv vore på plats.
Succén var global, och serien gav honom en Emmy för båda de två säsonger den sändes. Och inte minst gjorde den honom till en inofficiell gastronomisk ambassadör för italiensk matkultur. Han har dessutom gett ut flera kokböcker, som till exempel The Tucci Cookbook och Taste: My Life Through Food, där hans humor och kulinariska nyfikenhet går hand i hand.
Tucci är en gourmand, men aldrig skrytsam. Hans förhållande till mat är äkta, jordnära och förankrat i barndomens kärlek till enkla råvaror, familj och hantverk.
Från Broadway till Hollywood – karriären i korthet
Tuccis karriär började på teaterscenerna, men hans genombrott kom på vita duken. Och där lärde sig publiken att de stod inför en karaktärsskådespelare av sällsynt kvalitet. Några av hans mest framstående prestationer inkluderar The Lovely Bones (2009) i rollen som den obehaglige George Harvey, vilket gav honom en Oscarsnominering. Eller hans roll som Paul Child i filmen Julie & Julia från samma år, där han spelar en varm och kärleksfull make som helhjärtat stöttar sin hustru, spelad av Meryl Streep, i hennes försök att bemästra det franska köket.
Men för många är det fortfarande The Devil Wears Prada (2006) som står som hans mest älskade roll. Nigel var modevärldens moraliska kompass, vars språk var lika skarpt som hans kostymer: klart, musikaliskt, intellektuellt och helt hans eget. En personlighet som både lyckas mjuka upp den stenhårda Miranda Priestly, spelad av Meryl Streep, och samtidigt säkra framgången för hennes personliga assistent Andrea Sachs.
Språket – Tuccis hemliga vapen
Det som utmärker Tucci är inte bara hans utseende eller närvaro – det är hans språk. Inte accenten, utan diktionen. Han talar med en precision som påminner om en erfaren föreläsare eller en gammal lärare som förväntar sig att världen hänger med.
Hans röst har blivit hans signum: tydlig, rytmisk, ironiskt återhållsam och med en torr humor som landar som små kulturella pikar. När han talar – oavsett om det handlar om mode eller mozzarella – lyssnar man.
Hans återkomst i The Devil Wears Prada 2 blir inte bara en nostalgisk comeback – det är ett kulturellt ögonblick. För Tucci har blivit något större än sin roll: han är en symbol för mogen intelligens, för tydlighet i en rörig värld och för den raffinerade livsnjutarens sätt att vara man på 2000-talet.