Vespan – en världssuccé
Ge ett barn papper och penna. Säg åt barnet att rita en skoter. Resultatet kommer på många sätt nog likna en Vespa. Under 75 år har den italienska skotern helt enkelt lyckats vara den referens som designers världen runt har haft som utgångspunkt när de satt i gång med jobbet att utveckla nya personliga transportmedel som är någonstans mellan en vanlig moppe och en motorcykel.
När vi idag pratar om personliga transportmedel tänker vi nog främst – inte minst nu med klimatförändringar – på elektriska skotrar, segways och små minicyklar som kan vikas ihop och läggas i bilens bagageutrymme. Men 1946 var situationen ganska annorlunda. Då var det cykeln som fyllde stadsbilden. Men efter kriget skulle den italienska industrin byggas upp på nytt. Inte minst fanns det ett stort behov av ett snabbt, smidigt och billigt transportmedel till de många människor som inte hade råd med en motorcykel – och än mindre en fyrhjulig automobil. En av de firmor som tog emot utmaningen var motorcykeltillverkaren Piaggio, som valde den enastående designern Corradino D’Ascanio till att designa ett ditintills osett färdmedel – nämligen Vespan.
Redan innan Vespan föddes hade Piaggiofabriken gjort några försök med en prototyp som var bra nog, men som fortfarande såg ut som en motorcykel. Ägaren – Enrico Piaggio – avfärdade detta första försök. Han ville ha ett billigt fordon som var en ekonomisk möjlighet för de flesta. Inte minst skulle det vara annorlunda och ha en ny design. Det var här som D’Ascanio kom in i bilden. Han var utbildad ingenjör och hade under kriget arbetat inom flygindustrin. Det som gjorde att han stack ut i sammanhanget var att han faktiskt inte tyckte om motorcyklar. Han tyckte framför allt inte om att man skulle lyfta benet över motorcykeln för att sätta sig på den. För att göra en lång historia kort så var han den perfekta mannen att designa en motorcykel till alla som inte tyckte om dem.
Genom att använda sin stora kunskap om luftfart hittade D’Ascanio ett så kallat Columbus ägg. Han uppfann den första självbärande motorcykelkarossen utan en central ram som föraren skulle lyfta benet över. Det var enkelt att sätta sig på en Vespa, även för kvinnor med kjol eller klänning. Och med en integrerad kåpa behövde man inte heller oroa sig för att få benen nedsmutsade. Med andra ord var Vespan lika användbar i staden som på landet. Den första Vespamodellen presenterades på den prestigefyllda Golf Club di Roma 1946. Vespa 98 kostade 55 000 lire, och en ’lyxvariant’ kostade 61 000 lire – ett högt pris som i dag skulle motsvara drygt 9 000 kronor. Det var inte alls det låga pris som Enrico Piaggio hade förställt sig. Vid den tiden var genomsnittslönen för en italiensk arbetare cirka 10 000 lire i månaden.
Men Vespan träffade mitt i prick. För många blev den en nödvändighet och man var villig att skuldsätta sig för att äga en. Det var faktiskt så stor efterfrågan att Piaggio redan i slutet av 1946 bestämde att de skulle sluta producera den billigare modellen. Faktum är att Vespan från starten var en otrolig framgång. Nya ägare fick vänta i månader på att få den efterlängtade skotern. Och en del försäljare använde den stora efterfrågan på att pressa upp priset rejält. Ofta behövde kunderna betala dubbelt och trippelt det normala priset innan de kunde fara fram på Roms gator.
Framgången kunde man avläsa direkt i fabrikens räkenskaper. Direkt efter premiären sålde Piaggio 2 484 skotrar. Året efter rullade 10 000 exemplar ut på vägarna. Ett tal som steg till 20 000 redan 1948. På 50-talet spred sig Vesporna som en skogsbrand över den italienska halvön med över 150 000 nya skotrar om året. Fram till i dag har man producerat över 19 miljoner Vespor.
Vespan har en enkel konstruktion som man lätt kan ändra på. Den har under åren fått många designers att utveckla nya tolkningar av den ikoniska skotern. 1949 kom en modell med en aluminiumram, något som annars användes inom flygindustrin. Och med en synlig bensintank. 2951 kom de otroliga Vespa Siluro och Vespa Monthlery. Två djärva futuristiska modeller som garanterat kunde ha varit med i en science fiction-kultfilm som Blade Runner.
På tal om film: Vespan fick sitt internationella filmgenombrott när Gregory Peck och Audrey Hepburn åkte runt i Rom i filmen Prinsessa på vift (originaltitel: Roman Holiday) från 1953.
På 60-talet skapade den italienska filmindustrin sin egen motsvarighet till James Bond-filmerna med Dick Smart 2.007 (1967). Även då spelade en specialdesignad Vespa en viktig roll: Den kunde, precis som Bonds Aston Martin, avfyra missiler och maskingevär. Men inte minst kunde den flyga. Den var nämligen utrustad med rotorblad, så den kunde lyfta som en liten helikopter. Dessutom kunde den dyka som en ubåt.
Men det var inte bara filmindustrin som såg nya möjligheter med Vespan. 1957 beställde den franska militären en specialversion av Vespa 150 TAP som var utrustad med en 75 mm pansarvärnskanon.
Trots diverse mindre ändringar behöll Vespan sitt formspråk fram till 90-talet, då den fick en mer modern design med färre skarpa kanter – och den blev lite puffigare. Fabriken i Toscana producerar nu inte mindre än 148 olika modeller. Och Vespan vinner fortfarande priser. Senast 2019, när GTS-modellen vann priset för årets ’motorcykel’ i Tyskland.
Vespan är ett ikoniskt transportmedel som har förtrollat oss i 75 år. Ett vackert och enkelt fordon som nu är på väg in i en ny era där bensinmotorerna är bannlysta. I dag är Vespas framtid elektrisk. Nu bara utan det hetsiga surrandet från den lilla motorn som sitter monterad på bakhjulet.
På tal om film: Vespan fick sitt internationella filmgenombrott när Gregory Peck och Audrey Hepburn åkte runt i Rom i filmen Prinsessa på vift (originaltitel: Roman Holiday) från 1953.
På 60-talet skapade den italienska filmindustrin sin egen motsvarighet till James Bond-filmerna med Dick Smart 2.007 (1967). Även då spelade en specialdesignad Vespa en viktig roll: Den kunde, precis som Bonds Aston Martin, avfyra missiler och maskingevär. Men inte minst kunde den flyga. Den var nämligen utrustad med rotorblad, så den kunde lyfta som en liten helikopter. Dessutom kunde den dyka som en ubåt.
Men det var inte bara filmindustrin som såg nya möjligheter med Vespan. 1957 beställde den franska militären en specialversion av Vespa 150 TAP som var utrustad med en 75 mm pansarvärnskanon.
Trots diverse mindre ändringar behöll Vespan sitt formspråk fram till 90-talet, då den fick en mer modern design med färre skarpa kanter – och den blev lite puffigare. Fabriken i Toscana producerar nu inte mindre än 148 olika modeller. Och Vespan vinner fortfarande priser. Senast 2019, när GTS-modellen vann priset för årets ’motorcykel’ i Tyskland.
Vespan är ett ikoniskt transportmedel som har förtrollat oss i 75 år. Ett vackert och enkelt fordon som nu är på väg in i en ny era där bensinmotorerna är bannlysta. I dag är Vespas framtid elektrisk. Nu bara utan det hetsiga surrandet från den lilla motorn som sitter monterad på bakhjulet.
