Jannik Olander - Jobbade sig upp i L.A.
Där han sitter en varm sommardag på Sankt Annæ Plads i Köpenhamn är kan man inte undgå att se att den 49-åriga Jannik Olander inte direkt är den vanliga affärsmannen from over there: bakåtkammat hår som är lite längre i nacken, med lite smickrande grått här och där, som matchar den behagligt sommarbruna färgen som kommer från en veckas semester hos en vän på Ibiza. Men det är framför allt hans Hawaii-inspirerade sommarskjorta och ett par lössittande mönstrade byxor som får honom att stå ut bland turisternas enfärgade shorts och polo-t-tröjor.
. Där är ju även det faktum att den framgång han fått i Los Angeles är mer än synlig runt halsen, runt handlederna och på fingrarna. Halskedjor, armband och ringar är kanske det som på allvar avslöjar att här sitter det en man som inte är rädd för att sticka ut lite.
Kedjorna, armbanden och ringarna är inte heller bara något slumpmässigt val. De utstrålar en koppling till ett spirituellt intresse. Om inte annat för att det är han själv som har designat smyckena som är det synliga beviset på den framgång han lyckats skapa sig i Los Angeles.
Men Jannik Olanders historia tar sin början på ett helt annat ställe. Mer bestämt i den lilla landsorten Klattrup, knappa 10 km söder om Vejle på Jylland. En liten ort med bara 70 invånare. Det var här som han på allvar började skilja sig från mängden. ”Jag har nog alltid vetat att jag var lite annorlunda. Och det nog inte var rätt för mig att jobba 9–5. Jag ville göra något mer än det. Men först och främst var det att jag redan som 14-åring började tycka om mode. Att se bra ut.”
Han var inställd på att göra en ansträngning: ”Jag minns att jag cyklade 10 km till kiosken på stationen i Vejle för att kunna köpa det engelska modemagasinet GQ. Det låg jag och lusläste hemma i tonårsrummet i Klattrup.”
Som tonåring var det alltid full fart på Jannik Olander. ”Jag hade extraknäck från det att jag var 12, och jag lärde mig tidigt hemifrån att det bara fanns en väg till ’det goda livet’: att arbeta hårt och tjäna pengar själv. Lyckligtvis har jag alltid älskat att jobba – och i USA märkte jag att jag kunde jobba för fem. Men jobbet och privatlivet har efterhand vuxit samman, så för mig är det ren njutning.”
Modevärlden lockar
Efter gymnasiet stod han inför ett val: ”Storstaden lockade. Men skulle det vara Århus eller Köpenhamn? Och en utbildning? Det enda jag visste då var att jag ville skapa något eget.” Det blev varken Århus eller Köpenhamn. Det blev London, där han tillbringade ett sabbatsår. Ett år som skulle visa sig bli till sju år i London, München och Hamburg.
”Det började med att jag fick jobb som expedit på Harvey Nichols. 1991 var det en av de hetaste modefirmorna i London. Jag var där i ett och ett halvt år innan jag drog till München och jobbade för Ralph Lauren. Sedan drog jag till Hamburg och blev butikschef för Ralph Lauren där.”
Inte allt handlade om mode och försäljning under den perioden. Faktum är att Jannik Olander är en rutinerad snowboardåkare och han spenderade två vintersäsonger i Österrike och Frankrike. På somrarna var han bartender på Ibiza. Och de tre somrarna på semesterön i Medelhavet var med hans egna ord ’precis så vilda och oseriösa som det låter’.
Men så rodde han hem kontraktet med Ralph Lauren-butiken i Hamburg: Han kunde lägga tid på att bli klar med sin utbildning till ekonom (via distansstudier) på Niels Brock i Köpenhamn. Och när den väl var klar gick det snabbt.
”När jag var klar med utbildningen fick jag jobb i den legendariska butiken Brdr. Andersen på Strøget i Köpenhamn. Efter sju år kom jag äntligen till huvudstaden! Plötsligt var jag chef för nästan 200 anställda. Det var något av en utmaning.” Men redan ett år efter hemkomsten fick han chansen att öppna en Ralph Lauren-butik i varuhuset Illum. I löpet av de kommande sju åren öppnade han åtta nya butiker i Illum för heta märken som Tommy Hilfiger, Polo Jeans och flera andra. Men nog var nog.
”Jag jobbade 24/7. Jag märkte att det slet på mig. Och att jag inte alls hade tid eller energi till att njuta av framgången. Så jag sålde butikerna. Jag satte i gång med ett helt nytt projekt: ett t-shirtföretag som jag kallade Gorilla T-shirts. Jag började i ett garage på en tomt på Islands Brygge i Köpenhamn. På tre år blev det ett av de största t-shirtsmärkena i Danmark. Till sist sålde jag det dock och flyttade till L.A. för att pröva lyckan där.”
Shamanens sanning
Det var en tid med fullt fokus på att skapa framgång. Och att tjäna pengar. Att det blev just Los Angeles var en konsekvens av att New York valdes bort, för där bodde exet. ”Vi var tillsammans ett tag. Men hon tyckte inte om mitt arbete. Eller snarare, alla de timmar jag lade på det. Så hon drog till New York för att följa sin skådespelardröm. Och även jag var där ungefär var tredje vecka så ebbade förhållandet ut. Så därför blev det i en annan del av landet som jag slog mig ner.” Men det var under en resa i Indien, där han träffade shamanen Nialaya, som Jannik Olander på allvar fick en ögonöppnare. ”Han sa till mig att jag inte kunde uppnå äkta framgång innan jag slutade att fokusera på pengarna. Jag skulle göra något som jag var riktigt bra på, och som jag var intresserad av. Då skulle glädjen och framgången komma automatiskt. Och det var att vara kreativ.”
Innan han kunde ta reda på vad det innebar kom finanskrisen i kapp honom. Hans besparingar – vinsten från butikerna i Köpenhamn och Gorilla T-Shirts – hade han investerat i egendomar både hemma i Köpenhamn och i Bulgarien. Värdet på dem föll i princip till noll från en dag till en annan. ”Jag var helt enkelt ’broke’. Jag hade med nöd och näppe 5 000 dollar på banken. Jag använde dem till att köpa pärlor, snöre och olika saker för att göra armband. Sedan drog jag ut till några av de stora modebutikerna i Beverly Hills. Det var inte direkt så att de tjöt av lycka. Men de tog in armbanden på kommission – och jag åkte till Danmark för att ha julledigt. Det tog mina sista pengar. Jag hade faktiskt bara råd att köpa en enkelbiljett. Med mig i resväskan hade jag de sista pärlorna och snöret, som jag skulle försöka göra lite smycken av och sälja här hemma.”
Hemma i Danmark lyckades han sälja tillräckligt många armband till sina vänner, som stöttade projektet, att han kunde köpa en returbiljett. Och hemma i L.A. väntade något av en överraskning. ”Butiken i Beverly Hills hade faktiskt sålt rubb och stubb. Och inte nog med det: de hade en väntelista på över 50 kunder. Det var kändisar och vanliga kunder. Jag fick ut min vinst och köpte omedelbart nytt material. Jag satt uppe och jobbade hela natten och stod framför butiken med de nya armbanden när de öppnade klockan 10.” Efter det gick det som smort. Framgången var ett faktum. Han hade faktiskt levt ut sin dröm och ’made it big over there!’. Till råga på allt genom att designa smycken till män, som annars bara använder sin vigselring eller en fin armbandsklocka. Nialaya har bara vuxit som märke. Och det har sedan länge växt ur garaget där Jannik Olander påbörjade resan.
På tal om garage. Det finns naturligtvis många sätt att mäta framgång. Rent psykiskt har hans framgångar med Nialaya inneburit att han kan ta det lugnare nu. Han jobbar fortfarande. Man han sitter inte längre och producerar armband och ringar. Det finns det andra som gör. I gengäld kan Jannik Olander lägga sin energi på själva designarbetet och marknadsföringen. Och rent ekonomiskt kan han följa sina personliga drömmar. En av dem var förhållandevis enkel: den handlade om att susa förbi längs med Pacific Highway i en sportbil och njuta av kvällssolen, som likt ett röd jätteklot sjunker bakom horisonten.
Även om han har gjort det några gånger nu så fick han den ultimata upplevelsen när han gav sig själv en replikmodell av Carroll Shelbys Cobra-sportbil i födelsedagspresent när han fyllde 46 år 2018. ”Jag har flera gånger pratat med mina vänner här i L. A. om det häftiga med att ha en Cobra-sportbil. Bara historien med Carroll Shelby, som skapade den ikoniska sportbilen på 60-talet, är ju helt fenomenal. Men att själv äga den lilla bilen med den stora V8-motorn skulle ju vara det häftigaste,” berättar Jannik Olander och fortsätter:
”Jag höll igen lite. Det är ju också en ganska rejäl summa. En ny replikmodell av en Backdraft Racing Cobra rusar enkelt upp till 150 000 dollar. Men en vän övertalade mig att resa tillsammans med honom till Florida, där det stod en Cobra med all extrautrustning och snygg finish, allt man kunde önska sig. Den har till exempel en fullt förkromad motor. Snubben som hade beställt den hade försvunnit. I gengäld kunde jag få den till ett riktigt bra pris. Så jag slog till där och då.”;
”Det är en fantastisk upplevelse att sätta sig bakom ratten och höra vrålet från motorns 619 hästkrafter. Den kör så härligt aggressivt och rått. Men den låter så mycket att det känns som att man sitter i en helikopter.” Även om den är som från en annan värld så är det inte Cobran som används till den dagliga turen från huset i Beverly Hills till företaget på Melrose Avenue. Det låter den lite väl mycket för. Men det överlever man när det står en fullblodig Ferrari i garaget till den dagliga pendlingen.